somna inte osams med dig själv

Benen existerar inte... ligger i sängen helt dösvettig med min proteinshake och försöker att överleva. Fick för mig att ta en joggingrunda med brorsan, att börja lite lugnt hade inte vart en dålig ide!
Har bestämt mig för att börja skriva dagbok igen, ni vet som när man var riktigt liten och hade tid till ingenting.
Otroligt kortfattat, varken tid eller ork. Slänger in en riktigt äcklig bild så att ni får se hur hemskt det är..
"Det fanns stunder när man visste hur det skulle va, men det är som om man glömt vad som var så bra.
Har för länge sen tappat lusten, har för länge sedan glömt vad som var värt nånting"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0