I söndags var det första advent och då bakade vi lussebullar och julkola. Idag fortsätter vi med chokladsnöbollar och chokladfudge i väntan på att pappsen slutar skolan! 

 

Om 4 dagar blir du 3 månader. Du skrattar, ler och vill vara med och se vad som händer hela dagarna. Sover gör du också, små stunder på dagarna och de senaste veckorna mellan 6-9 timmar i sträck på nätterna. Då får vi möjlighet att bli bra och utvilade föräldrar! Morgonpiggheten måste du ärvt av mormor, för den saknas både hos mig och pappa! 

 

Årets första snö faller och du blir två månader. 

våra hjärtan smälter när du ler ❤️

Det logiska tänkandet är lagt på hyllan för en tid, dags att känna och vara lycklig. 

Det här med identitetskapande, att hitta sig själv, jag har hört att det ska vara jävligt modernt. 
Blir man någosin klar med att skapa sig en bild av sig själv, kommer man någosin tillräckligt nära sanningen? Blir man någosin klar i det eviga letandet, blir man någosin överens med sina moraliska värderingar och kommer den pågående konflikten mellan känslar och förnuft någonsin att lösas? Kommer den konflikten någosin kunna hanteras utan att man spricker? Kommer man någosin stå för de val man gör i livet? Kommer man någosin sluta ångra sig eller kommer man föreevigt fortsätta att ifrågasätta livet?

 

Kan man någosin stanna upp och bara njuta av värmen från solen?

Jag har haft det mest hektiska halvåret i mitt liv, och än är det inte över. Jobb i mängder, häst som behöver pysslas om, kurser större och jobbigare än någonsin och hästmörkret med allt det innebär och utöver det ett försök till ett socialt samliv. Trots tempot älskar jag det jag gör! Jobben är bra, underbara kollegor, god mat och massa skratt. Och inte finns det någonting som är så rogivande som att vara ute i stallet och pyssla i lugn och ro. 

Nu är utbildningens största och mest omfattande kurs tentad och flera veckors Vfu påbörjad. Jag är på en förskola i Rosendahl, en rymmlig och mysig förskola med en stor gård och stadsskogen runt hörnet. Min handledare är toppen och Barnen är underbara!

 

Snart är det jul, älskade underbara jul! Jag ska vara ledig, ledig ledig och baka i mängder! Ser fram emot mängder med julmat, den årliga julshoppingen med farmor i Stockholm, mörka, kalla och gnistrande kvällar med tända ljus och paket under granen. 

 

Får man lov att älska livet lite extra så tänker jag göra det nu, man får passa på när man får tillfället!

Lite, eller ganska mycket, extra kärlek till min farmor!

Tänkte bara fastslå det, mest för min egen skull. 

Ännu en termin på förskollärarprogrammet har passerat och nu är det sista inlämnat och ledigheten påbörjad. Ny häst, nytt jobb, samma gammla liv, samma gammla stad. Förra sommaren var den bästa och den sämsta i mitt liv, det känns som evigheter sedan. Nu har det gått ett år och jag bor fortfaranade inte i Göteborg. Men fan så härligt med sommar, fan så härligt!
Om en vecka åker vi till Jämtland, livet är aldrig lika bra som där. 

När jag ser en gammal dam stå i lägenhetsfönstret mitt emot vårt och med stor omsorg putsa fönstren så undrar jag vart tiden tar vägen. Jag avundas de människor som får tid över till att städa ur kylskåpet, vika tvätt, klippa tånaglarna, rensa badrummsskåpet, dammsuga under sängen, gå sakta, fundera, läsa böcker och putsa fönster. 
Är det meningen att man ska leva livet i sån fart för att hinna med allt man vill och behöver, för att sedan inse att man inte hunnit med att göra allt det som faktiskt spelade roll. Den långsiktiga livsinvesteringen, att njuta av vardagen, att spendera dagar med att göra ingenting, de dagar man inte kommer att minnas senare i livet, är de oviktiga? 
Är man så rädd att inte hinna göra allt man vill, att råka spendera några timmar till ingenting, några bortkastade timmar på att stanna upp och andas? Är man så rädd för att dö och ångra allt man inte gjorde, så att man måste fylla varenda minut av livet med någonting att göra, klämma in minsta lilla aktivitet, eller är det befogat att någon gång göra något så oviktigt som att putsa fönstren, även om jag inte minns det när jag skall dö?

 

En heldag i Stockholm med kära farmor. Välbehövligt!