Om jag sluter ögonen för någon sekund kan jag föreställa mig själv sitta på en solstol på koh hi med en fruitchake i handen, blickandes ut mot horisonten. Troligtvis slinker en banana pancake ner till lunch. Solen bränner i huden och kläder är överflödigt. Det kalla vattnet serverat i en ishink är det som håller oss ifrån att somna där vi ligger i värmen. Promenaderna på stan om kvällarna påväg till sabaibeach resturang. Kännslan av att tiden stod still och det enda som existerade var nuet. Friheten att kunna göra vad som helst och bara tänka på sig själv, varken behöva anpassa sig efter någon eller anstränga sig i onödan. Jag skulle kunna leva på den känslan så länge jorden existerar och jag skulle göra vad som helst för att få vara tillbaka där jusst nu, i samma solstol på samma strand, på gatorna i phuket, på longbeach på Ko Lanta med Fredriks hands i min, på papas resurang ovanför vattnet, på vattenscootern lång ute på havet med armarna runt Fredrik eller sittta i baren och lyssna på gittarerna som spelar i kör. Vad som helst, Fan i helvete vad jag längtar tillbaka...